Obama, samarbetets villkor och tecknarens bild

Jag blev invecklad i en diskussion om presidentvalet i USA med generalsekreterarna i Liberia och Sierra Leone. Hur kan McCain hävda change om han blir vald, han kan väl inte avskeda alla republikaner som sköter det mesta i den amerikanska administrationen? Är det inte otroligt fräckt av en kandidat från Bush’ parti att påstå att han är en garanti för förändring? Går verkligen amerikanerna på detta? Men, de kanske har svårt för en svart kandidat. Det är nog inte troligt att dom vågar släppa fram honom.

Varför gör inte Obama mer av Hillary? Hon borde ha blivit running mate. Nej, hon hade svårt nog att låta bli att ta ledningen när Bill satt i Vita Huset, hon skulle bli alltför besvärlig för Obama. Fast, varför inte redan nu utse henne till utrikesminister? Det skulle nog ta bort Palin-effekten.

Undrar om amerikanerna har samma koll på vad som händer i Västafrika. Undrar om Sara Palin vet att man kan åka bil mellan Freetown och Monrovia numera?

Konferensen är inne i de sista hektiska timmarna. Den har växlat karaktär flera gånger, nu är det finslipning av rekommendationer som gäller. Vår grupp har diskuterat hur väl rödakorsföreningarna klarar att skapa respekt för sina egna prioriteringar när de förhandlar med partners om stöd och samarbete. Intressanta diskussioner. Mycket nytt dyker upp. Federationens svåra jobb att använda sina resurser på bästa sätt, utvecklingsländernas föreningar som sällan får sina egna bidrag i det gemensamma jobbet värderat efter förtjänst.
*

Konferensen håller sig med egen tecknare. Till att börja med ritade han upp att antal tänkvärda – och komiska – iakttagelser från överläggningarna. Sedan började han porträttera deltagare. Jag kom i vägen för hans inträngande blickar, och visst, är det inte porträttlikt?

*

*
Vid sidan av konferensprogrammet, har jag haft en bra chans att driva Sierra Leone-frågor. Emmanuel och jag har kollat läge med britter, svenskar och holländare, höstens fortsatta jobb får fastare form.

I morgon tar SAS mig tillbaka och innan natten faller på trampar jag omkring på Floragatan igen. Det blir nog ett par veckors paus i mitt bloggande, innan det är dags för ett nytt besök i Geneve.

*