Samarbeta, samverka och - samarbeta

Jag är tillbaka i Geneve. Bra timing, för solen skiner här och hösten har knappt börjat. Varma kvällar, om än allt mörkare. Den här gången är uppdraget att vara med på en första kurs i ”CAS and Operational Alliances Training”. Delvis nya samarbetsformer ska introduceras för att göra Röda Korsets insatser effektivare. Behovet är väl dokumenterat och intresset växer. Det som kommer att avgöra är i vilken utsträckning bilaterala partners ställer upp. Jag får en första chans att testa det senare i månaden, när vi ska lägga upp två Operational Alliances i Sierra Leone. Britter och svenskar är med på tåget, men spanjorerna, vill de vara med?

Första konferensdagen var lovande. Ett bra gäng, runt 25, kompetent kursledning, en del nya idéer att fundera på. Men det som nu dominerar i kursutformningsbranschen, ”deltagarcentrering”, är ibland lite svårsmält. En kunnig föreläsare skulle väl kunna ta oss med på ett resonemang som tar 30-40 minuter, med syftet att förmedla en del av sin inhämtade kunskap och egna erfarenheter? Men icke. 5-10 minuter snabbsnack, sen gruppdiskussioner där svåra frågor ska snabbavhandlas och redovisas, sen några utdelade blad som ingen hinner läsa och fundera över, sen några korta fakta igen och dags för ny ”deltagarmedverkan”. OK, jag spelar med och hoppas det fungerar bättre i morgon.
*

Jag ser mest komik i de obligatoriska ”håll-dig-vaken” övningarna. Behövs inte, vi är ju motiverade, vältränade och utsövda, eller hur? Och PowerPoint är ute, nu är det sticky wall som gäller, förproducerade lappar (i mängd) som smackas upp här och där, trillar ner och flyttas på. Men det är fascinerande att se allt växa upp.

*

Jodå, vi har gjort blädderblock också. Jag har debuterat som tecknare. Men den bilden visar jag inte…

Annars är 2 oktober en viktig dag av andra skäl än dagens konferens. Sita fyller år, i all enkelhet kan jag tro, för nästa år lär det bli svårt att hålla firande på nivå. Barn (och barnbarn för den delen) ser jag inte alltför ofta numera och när jag en gång i tiden hade chansen, höll jag mig alltför sällan framme. Men ibland hände det, och sådana tillfällen växer i betydelse allteftersom åren går.

*

Grattis, Sita!