Detta är mitt sista inlägg på min gamla blogg (som finns på http://gust.btl-skivsta3.se). Där finns f ö en massa inlägg, det äldsta från 2004...
Med en katamaran, Seabuss III, tar det drygt två timmar från fastlandet till Zanzibar Stone City. Passet behövs, Tanzania och Zanzibar är visserligen ett land, men en union. Ali Rajabu, chef för ekonomi och administration och min medarbetare en tid i Sudan, följde med. Plus de två rödakorsare som varit med på konferensen och nu skulle hem.
Det regnade (förstås) när vi for, men väl framme sken solen. Hela tiden. Turister här och där, men högsäsongen kommer senare.
Lördagen ägnades åt ruinerna efter sultanens palats, en historisk plats där sultanen levde gott och blev far till många barn. Bastu, en serie swimming pools och en fantastisk vy över havsviken och gamla strandade fiskebåtar. En välluktande olja lämplig för massage inköptes, att prövas vid nästa bastulördag på hemmaplan, kanske.
Upp en bit i bergen handlade det om kryddor. En särdeles trevlig guide fångade oss vid de gamla persiska baden och tog oss runt på en tur. Vi fick gräva fram ingefära, kolla vaniljrankor som hänsynslöst slingrade sig kring lämpliga träd, smaka på kanel, peppar (för dagen grön, men om vi kunde vänta några månader skulle den bli gul, röd och svart i den ordningen), kassavarötter, kardemumma, citrongräs, plus alla medicinalväxter. Allt i en tropisk djungelliknande skog, med höns och kycklingar sprang omkring (snacka om frigående).
På kvällen drog Ali och jag till Mercury, vid färjehamnen och intog en trerätters. Fransk löksoppa och Pemba beef med tbh. Till min stora glädje innehöll efterrätten inte bara papaya och ananas utan även fantastisk god mango, som borde få ICA därhemma att slå igen sin fruktdisk.
Söndagen ägnades åt stranden – jag var i stort sett ensam, solen sken, jag hade boken med (f n Emma’s war, om Sudan, mycket bra). Under tiden letade Ali efter diverse släktingar nånstans på ön. Sen kollade vi marknaden – priserna är bättre här än på fastlandet, påstås det – och handlade lite av varje. Samt tog bilder.
Hann också kolla den gamla slavmarknaden. Härifrån skickades slavar österut, museet påminde om det jag besökte i Dakar. Pågick till senare delen av 1800-talet till dess Livingstone kom och slog näven i bordet. På den plats där slavhandeln ägde rum ligger nu en kyrka, byggd av outbildad arbetskraft under ledning av biskopen. Orgeln är kvar sen dess, en av de äldsta i världen i sitt slag, hävdade guiden.
Zanzibar, inte illa! Kyrkor och moskéer sida vid sida, kvinnor i burka och kvinnor badandes i havet, Mercedes och handdragna lastvagnar, som kan anlitas i den händelse du råkat handla lite väl mycket på marknaden.
Men alla pratar om Pemba, ön lite längre norrut. Hm. Borde kollas, kanske.
