Hälsningar från Sarajevo

Om ett par månader är det 17 år sedan jag var här senast. Jag antar att det var sommar och varmt då också men det minns jag inte. Nu är det sommarklädda tjejer och trottoarserveringar som gäller, då var det skottsäkra västar och pansarbil till ”taxi”. Nu växer nya häftiga köpcentra upp, då skyddades viktiga gator av containerrader för att göra det svårare för krypskyttar. Nu går jag till Nationalteatern och lyssnar på Haydns Skapelsen, då använde vi kvällen till att diskutera innehållet i matpaket från Caritas.

1992 var bara första året av belägringen, vi trodde USA var på väg in för att stoppa eländet, men åren gick och 100 000 fick aldrig se det nya, moderna Sarajevo. Några av dem ligger här:

Idag har vi rest Tuzla tur och retur. Inte så långt, men serpentinvägar med långtradare, ett vägarbete som stängde trafiken en dryg halvtimme och en olycka mitt i Olovo gjorde att vi behövde hela dagen.

*

Mitt i resandet dyker den här skylten upp. Nog för att det finns en hel del kinaprylar att köpa här, men inte visste jag att Christian och Vicky öppnat eget i Bosnien?

Sen drog jag alltså till Nationalteatern och hörde symfonikerna, tre solister och en jättekör. Det var mäktigt.

Imorgon tar jag norwegian.no och Gobybus till Karlskoga. Sen går jag i ide och skriver rapport.

Häpnadsväckande: Bosniska varianter av värmlänningar och närkingar

Knappa två timmar från Sarajevo och du kan hamna i Novi Travnik. Där finns ledningen för Central Bosnia distrikt (kanton). Efter möte med Refik och ett multi rescue team reste vi idag till två lokalföreningar. Först Bugojno.
*



Kontoret ligger centralt i stan men är inte stort. Och gör inget större väsen av sig. Branch Secretary (bilden) tyckte det mesta var svårt. Tiderna är sådana, menade han. ”Det går iiiinte”. Ungdomsledaren i bakgrunden menade dock att ungdomarna kommer, de ställer upp. Men samla in pengar, nej det går inte. Refik, t h på bilden ser inte särskilt nöjd ut

I Doni Vakuf, ett par mil norrut, är stämningen en helt annan.
*

Branch Secretary och hennes närmaste medarbetare (frivilliga) ser möjligheter. De letar pengar på internet och säljer rödakorsmärken på stan. Nyhetsbrev produceras och delas ut, hembesöken ökar. Det ordnar sig alltid, menar de.

Båda har nytta av samarbetet med Norges Röde Kors, som ger dem nya kunskaper. Men attityderna är som natt och dag. Ändå ligger inte Kilsbergen mellan de båda lokalföreningarna.

Men berg finns det här! Nästan hela resan idag gick längs vägar markerade med ”fin utsikt”. Vägen slingrar sig längs dalgångar med skogtäckta branter och en forsande älv, Vrbas. Och plötsligt är vi i Jajce, som nästan kvalificerade sig till UNESCOs lista över omistliga kulturvärden eller vad det nu kallas.

Vattenfallen mitt i stan är säkert mest kända. Borgen på höjden, restauranger och butiker insprängda i berget, kyrka och moské sida vid sida – vilket ställe! Efter en molnig förmiddag kom solen och gjorde besöket fulländat.

En bit utanför stan ser vi ge här gamla kvarnarna. Forellerna verkade trivas i idyllen och en och annan turistbuss drog förbi.

Imorgon åter till Sarajevo och huvudkontoret, på fredag blir det ett snabbesök i Tuzla.

En natt med Turkish Airlines

Turkish Airlines från Nairobi är en nyhet. Bolaget är på bettet, med i Star Alliance och kör läcker reklam på CNN. På Jomo Kenyattas slitna flygplats får check in diskarna röda turkiska flaggor och en stor röd duk hängs med möda upp.

Men avgångstiden....0230. Partyt hos norska ambassadören ebbade ut vid niotiden, det hopplösa trafikkaoset i Nairobi lyste med sin frånvaro, Elikana körde Pradon till Unit 1 på en dryg halvtimme, han försvann och jag tänkte, i Afrika vill dom gärna att man kommer i tid, men det finns gränser, även här. Så jag fick dra mitt pick och pack till puben 50 meter bort och häckade där med min laptop i 1,5 timmar, sen tog det bara en timme till för check in och security etc. Passkontrollen hade slut på exit cards så vi fick fylla i ett entry istället, "dom är ganska lika". Enda nöjet kvar: shopping. Men då hade klockan blivit midnatt och de flesta butikerna hade stängt. Två timmar till med datorn som nu började få batterislut efter pubrundan. Golven svabbades. Mina medpassagerare (alla andra flighter hade lämnat) vandrade fram och tillbaka, förmodligen för att hålla tröttheten borta.

Till slut ombord, en tapper skara vacklade in på en 737-800 som erbjöd tre platser (eller fler) till var och en av oss. Jag stöp "i säng", kände take off, sen väcktes jag av någon som ville servera middag. 03.20. Jag sa no thanks, men strax därefter - tyckte jag - var hon där igen, nu med nån slags sockerkaka och apelsinjuice. 06.30. Två timmar senare är jag här.

Istanbuls flygplats är häftig, verkar ny, allt finns inklusive stationer för laptops med gratis internet. Därför denna rapport.

Fyra timmar i transit är inga problem på detta ställe med undantag för högtalarmusiken. Sen ska jag sova ut på Turkish Airlines till Sarajevo. Den tar två timmar...

Till lykke med dagen!

Det är søndag den 17 maj 2009 och jeg er invitert till den norske ambassadøren her i Nairobi. Det var faktiskt det eneste krav jeg reste i sammenheng med mitt oppdrag: dere må se till att jeg blir invitert till en plass der alle norrmen finns og der det bjuds på pølser og brus.
Nu prøver jeg å finne ut den bäste klädsla. Blir det bra på dette vise?

Bonus denne dagen blir att vi ska fire seiern i Moskva. Såg och hørde inget, vi var hos Holger på Movie Night. Vi prøvde å få med Euro Song Contest , men menskene der hade ingen aning, en av dem hade ikke sett noe av dette seden Abba vann i 1974.

Men en topplass ble det. En stor fremgang for svensk koreografi. Å ikke dårlig den der lille gutten heller.

Ha de!

Mount Kenya finns men inte idag

Nyeri ligger 15 mil norr om Nairobi. Jag har just kommit tillbaka. Det tar knappt två timmar till stadsgränsen plus en timma i Nairobis rusningstrafik, som pågår dygnet runt. Nästan. Nyeri ligger nära Mount Kenya, en imponerande bergstopp. Säger dom. För idag syntes intet. Det är regnperiod här och i natt regnade det inte måttligt.

Har träffat fem rutinerade medlemmar i Röda Korsets Mountain Rescue Team. De gör allt från att bära prylar, visa vägen samt ta hand om din höjdsjuka och vrickade fot.

Inte långt därifrån jobbar Margret och Wachira med en hyrd bit jordbruksmark. Just nu är det bönor på gång. Torkan har varit besvärlig, men nu ser det bättre ut. Skörden går bland annat till AIDS-drabbade, som också får jobb med sådd och skörd.

Vid lokalföreningens kontor har man startat en skräddar- och sömmerskeutbildning. Ger stöd till ungdomar som vill starta eget, men genererar också inkomster till Röda Korset.

Styrelsens vice ordförande var med på rundresan. Han är driftig som Bill Gates och Bill Clinton tillsammans, är Nyeris största arbetsgivare (bryggeri med Highlands vatten och soft drinks) och hade vänligen att bjuda oss på lunch på en restaurang med egen forellodling.

Samt apor som vi inte fick mata, men som gärna dök upp på bordet och tog en brödskiva om man inte passade sig.

Samtliga ovan nämnda tycker att jag ska komma tillbaka med familj, vänner och grannar. Varför inte? Kanske ska vi bo på Outspan, 1765 m ö h.

Mitt hotellrum var ca 40 kvm plus badrum en trappa ner. OK, ingen dusch men det gjorde inget. Fanns ändå inget varmvatten.

*

Lurö-Nairobi på nolltid

Tre dygn efter en skön stund i Lurös badtunna sjunker jag ner i bubbelpoolen på Hotel Intercontinental i Nairobi. Samma temperatur men här får jag massage för min trötta rygg (+) och saknar utsikten över Husöns hamn (-). Ångbastun är inte heller dum, det kanske Sune och Marianne skulle fundera på…

Det tog ett drygt dygn med nattflyg via Rom och Addis Abeba innan jag landade på Jomo Kenyatta Airport. Möttes av Ingrid fra Norges Röde Kors som jag av någon obegriplig anledning föreställt mig vara i 47-årsåldern, men som visade sig vara en söt, blond tjej på runt 30. Det är också OK. Vi drog bums till Kenya Red Cross Headquarters, som växt till en imponerande anläggning med hotell (Red Court Hotel) och ett kontorshus som hyrts ut till Barclays Bank. En konferensanläggning håller på att byggas. Restaurangen (och hotellet) har fyra stjärnor och ligger strategiskt på vägen ut till flyget och nära industriområden. Driften sköter inte KRCS, vilket är smart. Business ska skötas av experter, KRCS tar in hyran och det ger ökat oberoende och nya möjligheter att göra bra saker. I samband med alla problem efter förra valet fick rödakorsarna stor uppskattning för sina insatser.

Är Kenya Red Cross Afrikas bästa? Vet inte, men på några få år har föreningen gått från att vara korruptionsanklagad och bojkottad till att göra nästan allt rätt. Hemligheten bakom förvandlingen heter Abbas Gullet, generalsekreterare. En stark man med en vision och stor uthållighet. Starka ledare får – åtminstone till en början – motstånd och fiender, men genom öppenhet och konsekvent ledarskap når de framgång som föder inspiration.

Imorgon bär det av i riktning Mount Kenya och Nyeri som samarbetar med Buskerud i Norge. Då ska jag ta några bilder, idag bidrar jag med en några år gammal arkivbild från Borama, Somalia, som kan ge upphov till många tankar.

*