*
Kontoret ligger centralt i stan men är inte stort. Och gör inget större väsen av sig. Branch Secretary (bilden) tyckte det mesta var svårt. Tiderna är sådana, menade han. ”Det går iiiinte”. Ungdomsledaren i bakgrunden menade dock att ungdomarna kommer, de ställer upp. Men samla in pengar, nej det går inte. Refik, t h på bilden ser inte särskilt nöjd ut
I Doni Vakuf, ett par mil norrut, är stämningen en helt annan.
*
Branch Secretary och hennes närmaste medarbetare (frivilliga) ser möjligheter. De letar pengar på internet och säljer rödakorsmärken på stan. Nyhetsbrev produceras och delas ut, hembesöken ökar. Det ordnar sig alltid, menar de.
Båda har nytta av samarbetet med Norges Röde Kors, som ger dem nya kunskaper. Men attityderna är som natt och dag. Ändå ligger inte Kilsbergen mellan de båda lokalföreningarna.
Men berg finns det här! Nästan hela resan idag gick längs vägar markerade med ”fin utsikt”. Vägen slingrar sig längs dalgångar med skogtäckta branter och en forsande älv, Vrbas. Och plötsligt är vi i Jajce, som nästan kvalificerade sig till UNESCOs lista över omistliga kulturvärden eller vad det nu kallas.
Vattenfallen mitt i stan är säkert mest kända. Borgen på höjden, restauranger och butiker insprängda i berget, kyrka och moské sida vid sida – vilket ställe! Efter en molnig förmiddag kom solen och gjorde besöket fulländat.
En bit utanför stan ser vi ge här gamla kvarnarna. Forellerna verkade trivas i idyllen och en och annan turistbuss drog förbi.
Imorgon åter till Sarajevo och huvudkontoret, på fredag blir det ett snabbesök i Tuzla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar