När vi äntligen lyckas slita oss, har klockan hunnit bli halv sex. Det betyder köer i trafiken. I stället för en halvtimma genom stan tar det nära en timme. Skolungdomar i prydliga uniformer fyller gatorna, marknader och småbutiker är på väg att slå igen. Det har regnat under dagen, men kvällen är fin. Tro inte att den långsamma resan genom Freetown är tråkig. Den är spännande. Varenda meter ger en bild av livet i storstan, hur man bor, äter, tvättar sig, snickrar, byter däck, lagar en bil som borde vara bortom all räddning, hälsar på goda vänner, slår en olydig unge, gör mål i kvartersfotbollen, en tröja från Örebro Högskola går hand i hand med en T-shirt som säjer I love hockeymoms, en polisman hälsar artigt på en äldre gentleman.
*
Nästan hemma, ett av dessa enorma träd, bilden blir inte så bra, nästa gång ska jag ha fler människor med, så det syns vilka dimensioner det handlar om.
Obama leder, men jag litar inte på de amerikanska väljarna. Törs de verkligen för en gångs skull rösta på en svart man, inte bara säga att de ska? Tycker han borde bättra på sin ledning till det dubbla för att vara säker. När det gäller Palin hade jag nog fel. Hon krossades inte av medietrycket, hon krossar istället själv ett antal illusioner plus sin kampanjledning där hon drar fram. Hon är kanske bara med för att bli president 2012?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar