Från regn till regn?

Det är kvällen före sista dagen. Två dagars intensiv konferens i Makeni omkring samarbete inom rörelsen är över, dryga tre timmars hemresa och nu laddar jag för en avslutande runda under fredagen.

Om 48 timmar, inshallah, är jag på Floragatan 3 och tycker att det är så där tre veckor sedan jag var i Freetown. Så är det alltid. Nattflyget, några timmars obekvämt slummer och se, jag får hjälp att fatta och känna hur långt jag har färdats.

Men medveten om detta och det faktum att jag än så länge är kvar, får mig att spurta. Ny version av Plan of Action. Sista handen vid det första Newsletter från generalsekreteraren. Visst, Secretary General Emmanuel och jag kan maila och ringa via Skype (se bild, Emmanuel med en av sina telefoner), men inget är som öga mot öga. Tack o lov.

Makeni ligger mitt i landet. Bra läge för en konferens för folk från alla 13 distrikten. Det är svårt att begripa att staden under kriget var i gerillans händer, att nästan hela stan flydde till Freetown och blev internflyktingar. När de kom tillbaka och gerillan fördrivits, fann många att deras bostäder tagits över. Det är bara några år sedan. För en tillfällig besökare verkar nu allt fullkomligt normalt, men minnet av oförrätter och ”lost opportunities” är givetvis inte raderade.

Det finns ingen city power i Makeni. På mitt hotell mullrar den stora generatorn från 19 till 07, runt om i stan puttrar en och annan trehästars Honda och håller några burkar Fanta kalla. Men stearinljus i butikerna och fotogenlamporna dominerar. Det är SÅ idylliskt.

Nu byter jag regnperioden i Sierra Leone mot densamma i Sverige, antar jag. Här är dock regnet 30-gradigt, vilket knappast är att vänta på hemmaplan.

När jag är tillbaka här om ett par månader står inget regn att finna och inga gulnande löv faller till marken.