Budskap på bussen

Dessvärre går en del tid åt att sitta i trafikköer. Hotellet ligger i Aberdeen, kontoret på Liverpool street mitt i stan. Vägen till och från varierar, det finns alltid genvägar. Men resan är aldrig tråkig. Gatorna är fulla av liv, kantade av affärer, skolor, hem och hushåll. För tillfället har jag intresserat mig för kollektivtrafiken, som består av minibussar. Alla håller sig med en devis, målad väl synlig ovanför vindrutan och/eller akteröver.

Min ovetenskapliga undersökning säger att religiösa budskap överväger. In God we trust toppar, alternativen kan vara God is my only hope, Jesus is a winner man. Psalm 91 eller Joh. 3:16 har jag sett. Men Allah is great och Alhambulilah syns också, musilimer reser gärna med Joh. 3:16, kristna har inget emot att ta en tur med One God - Allah.

Det finns också en typ av budskap som lite tuffare. Fear judgement day till exempel. Eller Labour and expect och No food 4 lazy man. Låter som arbetslinjen, Schlingmann. Andra är fulla av stolthet: God’s gift, Enemy shame, God bless the provider och Believe it or not – I am well – alla talar om att ”där ser ni, jag har en minibuss och gör ett bra jobb, tack för att jag fick chansen”.

En tragikomisk variant såg jag på vägkanten nära Devil’s Hole, en by som ligger mellan Rokel och Waterloo. Lastbilen hade vindrutan krossad och fronten intryckt. Text: God protect the owner.

En pessimist hade målat All is hell, en god son skriver Mother’s blessing, en annan God bless Aunty Fanny. Rasta Business visade sig mycket riktigt jobba med godstransporter snarare än folkfrakt.




Krio förekommer också. Tok u yone, lef me yone. Prata för dig själv, lämna mig i fred. På svenska blir det genast formellare: Samtal med föraren under färd förbjudet.

Nu är frågan när Värmlandsbuss ska ta upp idén. Religion och politik går givetvis inte an, men kanske lite byromantik? Vad sägs om Inget är som Skived eller Vi når alltid Lyckan. Eller Deje är bäst?

Men, men, vi har lång väg att gå. Det blir nog inte häftigare än Via Universitet.