The Movement i rörelse - åt fel håll

Röda Korset är en Rörelse. The Movement. Snart 190 länder i en gemensam Federation. Sju grundprinciper som alla skrivit på. Jag skulle kunna hålla på ett bra tag och prata mig varm om denna osannolika frivilligrörelse med bortåt 100 miljoner volunteers från Brunskog till Bujumbura.

Men det finns orosmoln på Rörelsens himmel, det kallas bilateralism. Ingen Rörelsens egen uppfinning, om det kan vara till någon tröst. En snål vind av individualism, egennytta och självhävdelse har också letat sig in i rödakorsvärlden. Det gemensamma bästa, samlade och samordnade ansträngningar duger inte, varje land och varje rödakorsförening för sig, med eget folk, egna pengar och egna projekt. Gå bilateralt!

De flesta regeringar uppmuntrar, för att inte säga kräver detta. En av Röda Korsets principer heter Självständighet, men om den egna regeringen står för nästan hela budgeten, då får man skaffa sig nya riktlinjer och tolka principerna därefter.

I Sudan finns idag åtminstone 14 olika givarföreningar, bilateraler, på plats. Själv jobbar jag för Federationen, vars viktigaste uppgift är att bidra till samordning av alla goda krafter till stöd för den nationella föreningen, som därmed får mesta möjliga resurser till sina insatser för människor i utsatthet. Men det ironiska är att med växande bilateralism blir det mindre pengar till det gemensamma. Vilket gör Federationen så svag, att fler väljer att gå bilateralt. De egna kontoren befolkas med erfarna delegater. Resultat: Federationen får allt svårare att hitta sökande till sina uppdrag, t ex som Country Representative. En negativ spiral.

Den här utvecklingen har pågått i varje fall under de senaste 12 år som jag jobbat för Rörelsen. Det var tydligt redan 1999, när jag kom till Khartoum. Då fanns bara en bilateral, Spanska Röda Korset, Roman och Alfredo, bra killar som gärna delade med sig. Idag har bilateralerna ett eget våningsplan där (som tyskarna byggt).

Federationen borde ha förutsett detta och snabbt definierat om sin roll. Dess samordningsuppgift, som alla stöder, i princip, borde betalas som en del av medlemsavgiften. Den förening som inte låter sig samordnas får hålla sig hemma.

Det finns bilateraler som gör sitt bästa för att ge Federationen stöd i samordningsrollen. Jos (bilden) är en av dem, med gedigen afrikaerfarenhet och många år som federationsdelegat, nu Nederländernas man i Juba. Det går – det måste gå – att förena bilateral närvaro med ett kraftfullt stöd till Federationens övergripande roll, tror Jos.

På kvällen är det avsked (alla dessa avsked i biståndsvärlden!) för Aziz och Shohreh på ICRCs compound. African beat från det egna bandet, etiopisk injera och annat gott, uncle Arthur från hemmaföreningen försäkrar att de båda gjort allt bra, tårdrypande tacktal ”jag kommer att minnas er och South Sudan i hela mitt liv.”

The movement! Värd så mycket mer än en plats att spetta fast den egna flaggan.