Nu regnar det ganska regelbundet här i Juba. Helt i sin ordning, alla har väntat det. Mest på kvällar och nätter, men landskapet (och vägarna!) ändrar karaktär.
Nu läser och lyssnar jag till rapporter från Abyei, den omstridda lilla platsen mitt i oljebältet. En obegripligt dum attack på en konvoj med soldater från norr tillsammans med UNMIS och sedan en oproportionerlig attack av flyg och stridsvagnar från norra armén: nu har Khartoum intagit Abyei.
Journalister och analytiker är snabba med att hissa varningsflagg. Nu kommer inbördeskriget, som vi anat och befarat.
Det tror inte jag, som är värmlänning och därmed född optimist. Med 40 dagar kvar till separationen, allvarliga incidenter är dessvärre en del av den stora förändringen. Men därifrån till ett nytt inbördeskrig är steget väldigt långt. Alltför mycket står på spel, för båda sidor. Dock, norr och söder har inte full kontroll över alla som har krigiska ambitioner. De är inte få, men jag hoppas de båda ledarna vet hur man marginaliserar bråkmakare.
Nervositeten inför 9 juli märks också på våran gård. Flaggor ska tillverkas, nya medarbetare ska anställas, projekt ska lanseras, gäster ska tas emot. Hade jag varit född på andra sidan Kilsbergen hade jag sagt att det går aldrig.
Och se, regnpölarna har visst torkat upp och solen lyser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar