En historia om något som inte borde ha varit möjligt

När det är mycket på G och en dyster känsla infinner sig att ”det här hinner jag aldrig”, då kan det vara bra att tänka på något som fungerade. Mot alla odds.

Här är historien.

Jag kom till Khartoum den 13 mars och fick höra om planer att genomföra en s k Needs Assessment i South Sudan med hjälp av externa experter. En budget på dryga miljonen fanns i bilden och tre månader skulle det nog ta.

Jag undrade om inte en VCA kunde vara ett alternativ. Det betyder Vulnerability and Capacity Assessment  och handlar om att studera utsatthet och förmåga i närsamhället. Det engagerar de frivilliga i lokalföreningarna och ger dem kunskap om behov och möjligheter som bidrar till Röda Korsets planering. Delaktighet är nyckelordet.

Just nu pågår en intensiv, sex dagar lång VCA workshop här i Juba för 30 frivilliga från hela landet. Det borde inte ha varit möjligt! För att starta ett projekt för en halv miljon kronor brukar ta tid. Så jag började med att kolla om det fanns ett ”givarintresse”.  Jodå, Finska Röda Korset klipper till direkt, sedan Svenska RK. Från Norge, Österrike, Schweiz och Nederländerna ställer man upp för de lokalföreningarna där de är verksamma redan, ICRC flyger deltagarna i sitt RED och lät oss anknyta till deras planeringskonferens för att övertyga Branch Directors om det fina i idén. Det blev en fantastisk samverkan i Rörelsen, med andra ord. Jag följde troligen inte alla Federationens regler om hur det ska gå till, men det kanske är OK för en gammal man.

Gabrielle - vilken tillgång!

Den som håller i utbildningsveckan heter Gabrielle Savi. Att jag lyckades få tag i henne är en otrolighet bara det. Jag hade frågat alla tänkbara men först den 11 maj berättade Maki från Japanska RK att Gabrielle Savi nog kunde vara bra. Jag kollade hennes meriter, hittade henne på Skype, vi chattade intensivt om det hela, utväxlade kontraktsförslag och Terms of Reference, såg henne göra om min enkla baseline-hälsa på i byar-VCA till något proffsigare och accepterade omgående att utbildningen centraliserades och ökades från två till sex dagar med fältbesök och till slut – efter det att hon flyttat lite på ett Haiti-uppdrag – fick henne hit två dagar innan extradagen på ICRCs planeringskonferens (som hade flyttats fram två dagar p g a flygproblem!!).

Gabrielle kom på samma flyg från Nairobi som Lena, nyanländ delegat som under ett år framåt ska jobba med – just det - VCA och allt som har med utveckling av lokalföreningarna att göra.  Lena har fått en häftig start på sitt uppdrag och – där hade jag tur igen – hon är en som klarar sånt. På söndag utdelas examensbevis (certificate) till alla, sen blir det lokala planeringsträffar i alla tio staterna. Det blir Lenas elddop, hon ska täcka halva landet under tio dagar från nästa vecka.

Ut till människorna, var finns möjligheterna?

Jo, jag tror det här blir riktigt bra, något för ett och annat mediateam som kommer hit till den 9 juli att titta på. Och en enormt viktig start för ett hundratal nyckelpersoner bland de frivilliga i nya South Sudan Red Cross som kommer att ge dem råg i ryggen och dessutom ange en färdriktning för fortsättningen: Working with the communities, in the communities, for the people.

Fast egentligen borde det inte ha varit möjligt.