De förtroendevaldas helg

Klockan är halv sex på morgonen, jag vaknar av min granne adventistpastorn som öppnar med något som motsvarar minareternas Allah Akbar. Det är inget fel på ljudnivån, det hörs bra.

Det är lördag, tvättdag. Veckans skörd av svettiga kläder. Bristen på bränsle gör att vi försöker hålla nere på luftkonditioneringen. Men inte för mycket, för det gillar inte generatorn, som vill ha lagom.

Det är de förtroendevaldas helg. I Norrköping håller Svenska Röda Korset riksstämma. Jag skulle ha varit där. Men man kan inte vara ombud och anställd samtidigt. Framför allt måste man vara där, om det ska fungera.

Här är det möte med Advisory Board. Det ska handla om den nya föreningen som inte finns än, följaktligen har heller inte något riksmöte kunnat välja en styrelse. Advisory Board består av fyra f d medlemmar av Sudanesiska Röda Halvmånens styrelse, plus tre ordförande i State Branches.

Jag ställde tvätten på 53 minuter. Då får man ingen temperatur, det står Eco, vilket väl är politiskt korrekt. Ingen sol idag, men det regnar inte. Skulle tippa att jag får tvätten torr framåt eftermiddagen.

Pastorns predikan är ovanligt lång. Jag skulle vilja veta om den handlar om Bibelns tid eller om vår. Om det är ett varningens budskap eller ett uppmuntrande evangelium.

Imorgon ska riksmötet liksom vårt Advisory Board avslutas. Vi ska ha en presskonferens, den första för ledningen av det som snart är South Sudan Red Cross. The Citizen, Khartoum Monitor och FM9 är förstås inbjudna, men även BBC och Al Jazeera. Spännande. Hemma grillas antagligen vår nya ordförande, men jag säger tack till Bengt W som lotsat SRK genom sin värsta kris.

Tvättmaskinen arbetar tyst och jag rostar två vita brödskivor (jag har surdegsbrödsabstinens), till det Nyeri Cheese, en blue cheese (dvs. grönmögel) som Vamp säljer. Den är bra, men dyr. Priserna rusar i höjden, Khartoum har stängt gränsen inte bara för bränsle. Vi lagrar mat för två veckor, konserver förstås, och vatten. Det är lite nervöst på sina håll, inför separationen.

Pastorn har sagt sitt, nu sjunger kören. Den afrikanska religiösa sången anfaller mig från två håll; uppväxtåren i Baptistkyrkan som nu är Röda Korsets mötesplats i Forshaga och alla år i Afrika, kyrkokörer i Kenya, Gambia, Mocambique, Sierra Leone, Liberia…. Det afrikanska soundet skiljer sig från det svenska, Ingemar Olsson har försökt koppla ihop dem, inte utan framgång.

John Lobor, blivande generalsekreterare (bilden) är på ingång. Om en halvtimme startar deras styrelsemöte. Vi har hyrt konferensrummet på Home & Away, fint värre, men det är för att pressen ska känna sig hedrad. Jag ger honom alla papper vi arbetat fram och som jag nu kopierat.

Nu är det tio dagar kvar. Jag önskar det vore 20, för jag är inte färdig. Men jag reser gärna hem imorgon för jag saknar Anne och juninatten i Sverige.