Har vi kanske setts förut?

Det började för någon vecka sedan. Vi satt ute i halvmörkret på vår gård, alla frivilliga, volunteers, som varit med i vår VCA-kurs. Jag hamnade bredvid en kille från Bor i Jonglei state. Han heter Peter Ayuen Machar och jag undrade om han känner till Pignudo, flyktinglägret som fanns nära Gambella i Etiopien, för så där 25 år sedan. Han tittade storögt på mig, "jag var där, själv, jag var en av Lost Boys". Fantastiskt tänkte jag och sade, "I was there as well, I worked for Swedish Save the Children". Han skrattade och sa, på bästa svenska, "Rädda Barnen?"

Vi fick veta, däruppe i Addis, att plötsligt hade tusentals unga pojkar dykt upp i Pignudo. Kunde vi göra något? Jag minns inte allt som vi gjorde, men det blev många besök, jag tog en massa bilder och TV ville veta me när jag kom hem. Kanske träffade jag Peter 1988...

David Gai Deer hälsar på

Idag kom David Gai Deer till mitt kontor. Han är nyutnämnd Branch Director för Röda Korsets avdelning i Bor och jag måste förstås fråga. "Nej jag bodde inte i Pignudo, jag var soldat i SPLA och på träningsläger i Etiopien. Men jag vet mycket om Pignudo. Jag  vet också att ni som hjälpte oss undrade varför alla pojkar kom. Det fanns flera orsaker, men våra ledare tänkte långsiktigt, en dag är vi fria och då måste det finnas en generation som kan ta vid. Som inte bara överlevt utan också är utbildade. Ett land med 85-90% analfabeter kan inte klara sig."

Peter och David har gott om kompisar från Pignudo i regeringskorridorer och ministerier. Tack Rädda Barnen säger de idag, men vi formade inga regeringar, vi ställde ju bara upp för utsatta barn.

Nu läser jag "What is the What" av Dave Eggers. En osannolikt grym berättelse om en av dessa Lost Boys, om Pignudo och om - Kakuma i Kenya, dit de kom senare och där jag också varit - då som utsänd av NIB International.

En lång och eländig tid för Södra Sudan går mot sitt lyckliga slut. Det är vad vi alla hoppas av den 9 juli, trots alla moln som ständigt visar sig i skyn.