Fem timmar norrut - Kabala

Efter en snabb kyckling&bacon takeaway kom vi iväg vid två-tiden. Vägen norrut via Makeni är till största delen utmärkt. Generalsekreterarens förträffliga Landcruiser håller god fart när vi väl tagit oss ut ur Freetowns västra delar. Inte mycket trafik, men djur och människor är oberäkneliga. Vi kommer fram till Kabala när det börjar skymma. Vårt guesthouse har det som behövs, men ingen lyx för 80 kronor natten. Ingen restaurang, men BOC (Branch Operations Officer) har sett till att hans hustru har en matkorg (kyckling i het sås och ris) att erbjuda. Vi hämtar den och rundar av med en öl på närbelägen bar. Ställets attraktion är en DVD med amatörfilmer från youtube med folk som ramlar och har sig. Utanför klättrar massor av ungar för att spana in dråpligheterna.


Fredagen ägnar vi åt Röda Korsets lokalkontor och CAR-centret (CAR=child advocacy and rehabilitaion), strax utanför Kabala centrum. Emmanuel strövar omkring medan jag diskuterar rapporteringen med ledningen. Hur ofta, hur ska den se ut, vad kan göras för att korta ner tiden för rapportskrivande, men med ännu högre kvalitet som resultat?


Centret stöds av spanska Röda Korset som jobbar bilateralt, vilket innebär kortare beslutsvägar, snabbare överföring av pengar och tätare direktkontakt mellan partners. Men det fungerar inte alltid. Pengar för verksamheten i februari har inte kommit än, vilket betyder inställda lektioner i yrkesutbildningen med mera.


Nästa besvikelse: Jo, vi har dator, men vi får den inte att fungera. Och anslutningen till internet som finns nere på kontoret i stan har vi inte så lätt att använda, deras generator är sällan igång. Vi pratar om det sen, Emmanuel och jag. Vem kan hjälpa dem? Det finns bara en IT-kille i stan.




Men det vackert i området. Bergen i bakgrunden på bilden av mig och BOC Oliver är ett utflyktsmål för bygdens folk, svalt och skönt särskilt så här års. Eftermiddagstempen ligger på +36.


Vi övernattar i Makeni på väg hem, träffar lokalföreningens ledning och äter en måttligt mättande takeawaymiddag med fisk och sötpotatis från grillen och en korsning mellan stekta och fritterade potatisstrimlor. Natten störs av grannen (inte Emmanuel) som somnat ifrån TVn med ljudet på högsta. Receptionisten slår in dörren, mannen vaknar och det blir tyst.


På väg hem deltar vi i det högtidliga överlämnandet av ledarskapet för Western Area branch till den nyvalda styrelsen. Jag hälsar från styrelsen i Forshaga och hävdar att det är viktigt att det gäng som lämnar stafettpinnen till de nya ändå stannar kvar och hejar på. Särskilt inbjuden talare är Umaru Fofanah, BBCs reporter i landet och ordförande i Journalistförbundet. Intressant kille. En gång räddades han till livet av rödakorsfrivilliga, det var under kriget.


En helt annan grej: shopping är inte min starka sida, vem tröttnar inte på gallerior med Dressman, HM, Elgiganten och alla de andra?


Här är det orginellare. Fast det är inte alltid rusning till CD/DVD-butiken.

Det är inget fel på sortimentet, såvida du inte är ute efter kylda drycker.

Elgigantens variant i Freetown har det mesta, men vet inte riktigt hur garantin fungerar.

För övrigt har jag på rekordtid slukat The Girl with the Dragon Tattoo. Kul att läsa en svensk bok på engelska, undrar vad Emmanuel tycker, han tar över de 532 sidorna. Glögg och Horngatspuckeln är inte översatta, t ex. Intressant att ordet finanskris knappast fanns i ordlistan när Stieg Larsson skrev detta 2005.