En dag i mitt liv

Alla dessa dagar, tyckte Kjell Olof Feldt. Vet inte om han också strävade efter att skapa rutiner för sina dagar, kanske inte så enkelt om man är finansminister. De första veckorna av mitt uppdrag har inte gett någon större chans att skapa dagliga rutiner: först en kortis i Khartoum, sen workshop i två dagar här i Juba, sen tre nätter i Nairobi. Nu har jag fått en första chans att ruta in tillvaron.

Morgonen är bra. BBC Network Africa. Det finns varmt vatten i duschen. Svalt ute, frukost med youghurt och flingor, te och smörgås med ädelost i tub (sista tuben nu, tyvärr). Sen de åttio metrarna till kontoret. Öppnar fönster och sätter på takfläkten. Kollar mail. Hälften kunde vara nog, särskilt som internet är segt och måttligt samarbetsvilligt.

Lunch förekommer ibland, men vatten är också mättande, upptäcker jag. Efter 15 har värmen stigit rejält i rummet och det passar bra att ta en tur ut i friska luften. Det finns ett informellt sammanträdesrum under största trädet på vår compound. Efter jobbet har det visat sig välkommet att kunna sträcka ut sig under moskitnätet en liten stund. Ibland somnar jag, då kan det hinna mörkna. Sen är det dags att fundera på middagen.

Här finns än så länge bara en dyrbar rutin, som innebär bil till Paradise, Spices and Herbs, Da Vinci vid Nilen (bilden ovan), thairestaurangen eller kinesdito. Det brukar bli Pieter, Andreas (på bild nedan)och jag. Jos har resurser att laga mat själv, Anne och Ute är på annan ort.

Vårt eget kök är dåligt rustat, här måste det bli en ändring. Kvällen går alltså åt till middagsarrangemang innan det är dags att krypa under nätet igen, denna gång med pannlampa för att läsa Storm över Frankrike innan jag somnar. Takfläkten susar försiktigt men sövande och ser till att plus 30 i sovrummet är OK. En dag i mitt liv, men alldeles för få rutiner.