Och hur är vädret?

På Jomo Kenyatta International Airport möter Albert, chaufför på Federationens kontor i Nairobi. Jag fick min väska direkt, visum klart för 25 dollar på någon minut, Karibu Kenya. Albert rattar en ganska ny Prado. Vi drar iväg mot stan.

Jag har fått för mig att svenskar är besatta av väderinformationer, medan alla andra i världen dels vet vilket väder som väntas dels gör måttligt väsen av det. Men Albert vill veta. Hur är vädret i Juba? Har det börjat regna än? Jaså, det regnade även på dagen igår? Blev det lite svalare kanske? Jo, och hur är det här, det känns svalt (+28)? Visst, det har inte regnat idag, låt mig se igår, nej, jag tror inte vi fick något, men…

Vi kryssar in mot centrum, tre filer, men köerna är ut från stan. Plötsligt kommer bilar i vårt yttre körfält, med ljusen påslagna (det gäller annars inte här). Albert skakar på huvudet. På andra sidan har ett fjärde körfält bildats i mittremsan. Snart är vi själva fast i kön. Alla byter hela tiden fil, till den som rör sig. Vilket givetvis gör att den stannar också. Men då rör sig den vi nyss lämnade…

Luften blir tjock och illaluktande när vi är inne i centrum. Vi sitter fast i kön. Kanske lika bra det, tänker jag när jag läser säkerhetsanvisningarna under ”while in public”: there is an increase of conman (bondfångare) on the streets, they are normally very polite and well dressed and might ask you to change money, split a bill, offer services, claiming they are plainclothes police officers or NGO workers and want information. Där ligger jag I riskzonen. Man vill ju gärna hjälpa till.

Federationen har ganska nyss organiserat om. Igen. Förut fanns tre s k zoner i Afrika – Harare, Nairobi, Dakar - nu bara en, i Johannesburg. Kvar i Nairobi finns ett Regional Representation Office for East Africa. Vi som jobbar i södra Sudan kan räkna med stöd och service härifrån, men det är Johannesburg som bestämmer. Har jag fattat fel, ska jag rätta till det när jag fått min briefing imorgon och på torsdag. Kanske.